there can be only one

Jag vet inte varför, men av någon anledning känner sig många människor (läs: tjejer) benägna att imitera mig när de har känt mig ett tag. Sånt här får man egentligen inte prata om. Det verkar så egocentrerat och förmätet, något man kanske inte borde låtsas om. Men jag tycker ju att det är så intressant.

Egentligen stör det mig inte ofta. Jag vet att jag har ett ganska speciellt sätt att uttrycka mig och bete mig, hur jag gestikulerar och rör mig, vad jag pratar om och hur jag gör det, mina udda små intressen. Om någon medvetet eller omedvetet tar efter det så är det okej med mig, eftersom jag i grunden väljer att vara sådan av en anledning: att jag tycker om det. Även hos andra. Och jag tycker om att umgås med människor som kan känna in min ton och lägga sig på samma nivå eftersom de någonstans inom sig har samma drag och tilltalas av det sättet att vara - det blir hur kreativt och kul som helst.

Det jag inte tycker om är när någon missbedömer mig och tolkar allt detta som en affekterad, dramatisk, konstgjord fasad utan substans. Och utgår ifrån den tanken när de fogar in mig (vad de tror att jag är) i sin egen personlighet och uttryck. Det är nästan en förolämpning, för det har då ingen förankring i personen själv och kan därmed aldrig bli mer än en dålig pastisch.

Nu verkar det nog som om jag menar att det är fult att inspireras av andra människor och deras smak - NEJ, absolut inte. Tvärtom. "Var dig själv" är tidernas töntigaste uppmaning eftersom ett "själv" består av tusen olika delar och aspekter. De absolut intressantaste människorna är sådana som scrapbookar fram sig själva med delar av människor, musik, film, konst och annat de gillar och samlar på sig. Det är en konst i sig och jag tycker att alla borde behandla sig själva som konstverk. Aldrig sluta utvecklas, aldrig sluta foga in nya bitar.

Men det ska inte göras för sakens skull. Vill du vara någonting så måste du känna det. Du måste utforska varje aspekt av det och hitta din egen anknytning, skapa en egen historia bakom varje del av dig själv. Det kan vara att läsa en viss bok fem gånger om eller bli full och lyssna på en viss låt på repeat eller klistra upp en viss bild på kylskåpet eller ligga med en viss person tills du inte längre vet vem av er som är vem. Det finns så många vägar och inga är dåliga om de är ärliga.

Du får gärna ta vilka bitar av mig du vill och passa in dem i dig själv - chansen är stor att jag tar någonting av dig tillbaka - men gör det för guds skull inte om du inte känner en stark connection till det du tar redan från början, som kommer inifrån dig själv. Ord, uttryck och manér är inte mycket värda utan ett sammanhang. Det blir mest pinsamt.