Så har jag sparkat igång den sista praktikveckan - inte klokt hur fort tiden går. Jag har börjat bli riktigt sliten, faktiskt. Schemat funkar inte helt och hållet för mig, det blir så ryckigt och ojämnt och sömntimmarna blir för varierade för att jag ska må bra. Jag behöver regelbundenhet. Men nu är det inte så mycket kvar.
Påsken kommer inte att bli så lugn som jag hade hoppats utan fullspäckad av aktiviteter och sammankomster. Det är så klart trevligt det också, men jag ska inte förneka att det hade varit skönt med lite lugn och ro. Usch, jag känner mig som en dålig människa som blir så utmattad av vad som egentligen är ett helt vanligt liv. Det kan väl inte vara normalt?
Intalar mig själv att det kommer att bli lättare med tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej babe. Förståerligt att du blir trött, de är ju så många nya intryck och upplevelser för dig. Jag tycker du är superduktig. Inte alla som skulle klara sig så bra på ett demensboende som du gör. No way =) Du är superduktig.
SvaraRaderaSka slå en pling till Cath snart och säga till henne hur duktig hon är också, lilla pinglan. Ska se om vi kan styra upp den där fikan på onsdag också =)